Concert review: Gunnar Bålgard, Västerbotten Kuriren (SE)

Source: Västerbotten Kuriren

En italiensk basist, tydligtvis bosatt i Stockholm, heter Ilaria Capalbo och har komponerat en musikalisk svit med motiv från sin uppväxtmiljö. Från Neapel är avståndet över havet inte långt till Kartago, som fått ge namn till musiken.

Nu vet jag inte om denna var särskilt avvikande eller orientalisk, normalt jazzmusikalisk snarare, och mot det finns ju inget att invända. Några sökande, trevande avsnitt från saxofonisterna kunde tänkas eftersträva viss mystik, men tjänade mera som tempoväxlingar i spelprogrammet. Att uppfatta kompositionerna som bildmusik föreföll bortkastad möda.

I stället fick vi uppleva sköna melodier och stämföringar för blandad rörblås, för Thomas Backman och Fredrik Nordström, där de båda ömsom kom samman, ömsom gick isär, i vackra dialoger. Samspel mellan altsax och tenorsax är ju en klassisk jazzmusikalisk formering, här ypperligt utförd. Nya altsaxen Backman har efter några säsonger i hetluften vunnit stadga och spelar med mod och självtillit, Nordström är en veteran som gav ut plattor redan för femton år sedan, och här uppvisar full attack och uppmärksamhet i arbetet. Tillsammans sökte de både medhåll och kontrast i Capalbos slingor.

En låt hette Scintilla, italienska ordet för Gnista, där även Capalbo själv tog sig in i handlingen som solist med en sorts dansande tonfall över strängarna. En annan hette Beloved, där blåsarna gav sig hän som ett hänfört dubbelkommando, och trumslagaren Fredrik Rundqvist höll allting samman med tyngd och överblick.

Återstår att nämna gitarristen Andreas Hourdakis som till en början fick breda ut sig ordentligt innan blåsarna kom loss. Det var långa resor mot en smärtgräns.

Sammantaget var detta en högst njutbar spelning av en nybildad grupp med Ilaria Capalbos kompositioner som fast kapital. På en skivinspelning av det här materialet medverkade ytterligare två blåsare för extra emfas. Resurser finns för en utvidgning.

Gunnar Balgård